Fallet Bobby; en ministudie
I januari 2006 anmäldes pojken Bobby Äikiä försvunnen av sin styvfar. Ganska snart framkom dock att han blivit mördad, frågan var bara: var det modern eller styvpappan, eller kanske båda, som hade gjort det?
När man fann Bobby var det efter att hans mor bekänt att han var död och talade om var hon och mannen hade gömt honom. De hade tillsammans sänkt honom med kättingar i en sjö i närheten av mannens barndomshem.
Modern tog snabbt på sig del av skulden men skylde på att hon blivit manipulerad av mannen, och sa att han hade varit den drivande i misshandel och vid mordet. Mannen i fråga skylde det hela på modern och försökte få det att se ut som att han hade försökt mildra misshandeln. Den här mannen har tidigare blivit dömd för två grova våldtäkter och i tidigare relationer har han sagt sig vilja bli av med partnerns barn. Han lyckades inte då, men med Bobby ser det ut som att han gjorde det.
Båda parterna genomgick rättspsykiatrisk undersökning och fanns tillräckligt friska för att kunna stå till svars för sina handlingar. De dömdes både till grovt vållande till annans död.
Det vi ville ta reda på var hur detta kunde ske och hur båda kunde friskförklaras, trots att de begått ett så ohyggligt brott.
Mamman
Det vi undrar över i det här fallet är hur en mor kan behandla sitt barn på det sätt som modern i det här fallet behandlade sin son. Oavsett vem av parterna som inte säger hela sanningen så måste modern på ett eller annat sätt varit psykiskt instabil eller störd. Vi ville veta lite hur hon hamnade i den sits hon gjorde och vilken form av personlighetsstörning hon kan ha.
Modern kommer från början ur ett missbrukarhem där fadern misshandlade hennes mor. Hon var tidigt utfryst och mobbad, hon hade få vänner. Hon blev tidigt sexuellt aktiv och troligtvis utnyttjad vid ett flertal tillfällen. Att detta ligger till grund för en störning är inget som någon kan missa.
Hon beskrivs redan tidigt som avskärmad, blyg, avtrubbad och med svårigheter att känna empati. Hon beskrivs dessutom som en "kärlekssökare" som skulle kunna göra allt för den som älskar henne. Man skulle kunna misstänka att hon lider av en Osjälvständig personlighetsstörning (DSM IV TR) med antisociala drag( Passer & Smith s. 618). Bidragande kan också vara en icke behandlad förlossningsdepression, då hon vid Bobbys födelse berättade att hon var avståndstagande från barnet och inte hade några känslor för det. Man vet att en obehandlad förlossningsdepression kan leda till att modern gör extrema saker för att bli av med sitt barn. (http://sjukvårdsupplysningen.se/artikel.asp?CategoryID=21022)
Ska man se det hela ur ett psykodynamiskt perspektiv (Passer & Smith s. 18) så är det inte alls konstigt att modern blir psykiskt sjuk, med tanke på den uppväxtmiljö hon haft och att hon tidigt kommit i kontakt med misshandel, alkohol och en instabil familjebild. Man kan ur ett behavioristiskt perspektiv (Passer & Smith s. 21) se att hon från början lärt sig hur en familj ska fungera, att mannen bestämmer och att misshandel och alkoholmissbruk är en del av vardagen. Detta borde gjort det lättare för henne att underkasta sig mannens vilja och följa hans order.
Biologiskt bör kvinnan ha haft anlag för personlighetsstörning, men vi vet inte på vilket sätt.
Vår teori är att hela den här blandningen av orsaker var som en bomb som bara väntade på att brisera, och oavsett om mannen var det bränsle som behövdes eller den som utförde det hela, så var det en utväg för henne från det liv hon levde som hon uppenbarligen tyckte var extremt jobbigt.
Styvpappan
Styvpappan är en person som har avtjänat ett straff på 3 år för sexuell tortyr på två kvinnor och därefter är medverkande i att kränka och tortera en 10 årig pojke, linda in honom i filtar och köra runt med honom i bilen och sen sänka honom med kättingar i en sjö. Hur ska man kunna förstå hur han efter en rättspsykologisk undersökning, friskförklaras. Det kan inte vara möjligt att en man som har genomfört dessa handlingar är fullt frisk. Vår teori är att han lider av en s.k. antisocial personlighetsstörning ( Passer & Smith s. 618).
Att se det ur psykodynamiska perspektivet (Passer & Smith s. 18), då man koncentrerar sig på att det kan finnas något omedvetet och olösta konflikter från barndomen skulle te sig naturligt, men uppgifter om att han har sådana upplevelser har inte hittats i vår undersökning, bara lite uppgifter av hans vänner från skoltiden som ansåg honom som ensamvarg, som inte hade någon speciell vän. Den killen som alltid blev vald sist på idrotten. När han väl umgicks med någon så var han ofta elak och brukade också visa grymheter mot djur. Han verkar ha svårt för empati och känner ingen skuld eller skam när han gjorde djuren illa.
Modellinlärning (Passer & Smith s. 263) spelar också en roll vid utvecklandet av en störning, då man påverkas och influeras av nån förebild t.ex. mamma eller pappa eller någon annan närstående. Vi har dock inte hittat några belägg för att han kommer ur en familj där våld, sexuellt eller annat, förekom.
Ur den biologiska synvinkeln undrar man om hans beteende kan vara ärftligt? Eller om det finns något fel på hjärnans strukturer, som brukar förekomma hos personer som har diagnos antisocial personlighetsstörning.
Hur tänkte han? Vad hade han för motiv? Vi tror att han manipulerade och ljög sig till en relation med mamman, började utföra sexuella, våldsamma handlingar, njöt av att vara den dominante och hon undergiven och kände att Bobby var ett "jobbigt" barn med diagnosen Fragile X. Barn som är extremt aktiva och i stort behov av trygghet och lugn. Bobby var i vägen och störde mannens framtid med mamman.
Han är en man med bristande respekt för andra människor som inte bryr sig om sociala värderingar, en man som ljuger och lurar andra för sin egen vinnings skull. Aggressiv, vårdslös, missbrukande man, med svårigheter att känna empati, promiskuöst sexuellt beteende, manipulativ och dessutom kapabel att ljuga ihop en historia om Bobbys försvinnande. En sån person var och är Bobbys styvpappa. Här finns många tecken på ASPS.
Sammanfattning
Vi började undersöka fallet Bobby, eftersom vi egentligen inte visste mycket om det och tyckte det var spännande att se vad som hade skett och om det gick att förklara det hela ur ett psykologiskt perspektiv. Vi delade upp arbetet så att Beatrice skrev och undersökte modern, medan Linda gjorde detsamma med styvfadern. Om vi blev mycket klokare vet vi inte, men vi fick i alla fall början till en förklaring på frågan: hur kunde det hända?
Vi vill mena att båda parterna led av ganska allvarliga personlighetsstörningar, men inte tillräckligt grava för att anses inkapabla att svara för sina handlingar. Den rättspsykiatriska bedömningen är ganska snäv och går mest ut på att se om personerna var medvetna om sina handlingar vid brottstillfället. Det kan vi sluta oss till att de var, och därför friskförklarades de. Det är dock inget som garanterar att de inte lider av grava störningar, vilket vi också anser att de gör.
För att få fram information om fallet har vi vänt oss till tidningar, rättsbanken och SVTs dokumentär; uppdrag granskning. Det var svårt att få opartisk information, men vi tror att vi lyckats bena ut fallet ganska bra.
Det är tragiskt att det här hände och att ett barn dött till följd av två personers känslomässiga störningar, men ser man till moderns och styvpappans historia och deras tidigare beteenden, så känns det som att det inte kunde ha slutat på något annat sätt. Om skolan vid styvfaderns uppväxt hade ingripit och satt in preventiva åtgärder kunde detta kanske ha undvikits, men det kan vi bara spekulera om. Som SVTs Uppdrag Granskning sammanfattade det hela: "Det här handlade om två olyckliga själar som aldrig skulle ha träffats".
Källor:
SVT Uppdrag Granskning
Dagens nyheter
Svenska Dagbladet
Utdrag ur tingsrättsdomen
Sjukvårdsupplysningen (http://www.sjukvardsupplysningen.se/)
DSM IV TR
Psychology, Passer & Smith (1 edition)
/Beatrice Lindéh & Linda Martinusen
Hobbypsykologens funderingar (antar att det blir del 1)
I en enkel värld säger man "sov hos mig inatt då, så redar vi ut det imorgon" eller?
Tyvärr är inte min värld så enkel.
Det hela började i våras när jag började en ny kurs på komvux, vi hamnade i samma arbetsgrupp och började prata. Det visade sig att hon inte hade några vänner alls utan hällde ur sig hela sin livshistoria över mig. Helt ok, och den var förvånandsvärt lik min egen. Vi började umgås ganska intensivt och rätt snart berättade hon att henes man var kontrollerande och misshandlade henne psykiskt. Hon berättade att hon har haft anorexia men tillfrisknat från den, även om hon får återfall ibland. Hon mådde jättedåligt och ville lämna sin man, jag hjälpte henne med praktiska saker för att hon inte skulle stanna enbart för att hon trodde att hon var tvungen. Vi gjorde upp en ekonomisk plan, kontrollerade lagar och paragrafer för vad som gällde ang. vårdnad osv osv. Det jag inte gjorde var att råda henne till att lämna sin man, det var något jag ansåg var hennes sak att grubbla över,
Efter ett tag började hon umgås med en manlig bekant till mig, han är en sån där kille som alla vi tjejer drömmer om att hitta. Och han föll pladask för henne, vilket hon utnyttjade till sin fördel. Hon lindade honom runt alla sina små fingrar och hade honom i ledband.
Sen en dag talar hon om för mig att hon har blivit våldtagen. Sakta men säkert bygger hon upp en historia runt det hela och fler o fler detaljer kommer fram. Dessutom säger hon sig vara med barn och att det är tvillingar. Naturligtvis vet hon inte vem som är pappan utan säger bara att hon tror att det är min kompis som är det. Naturligtvis fick hon missfall några veckor senare. Under det hela vidhåller hon att hon älskar sin man, min kompis och.....mig. Ja för hon kom på att hon troligtvis var bisexuell och var kär i mig med.
Nånstanns börjar vi som är runt omkring ana oråd när vi ser att hennes historier inte går ihop. Så småningom kommer det fram att allt hon sagt, i princip, varit lögner.
Behöver jag säga att jag inte direkt känner mig nära henne idag?
O nu ringer hon och orden är samma som i våras "jag mår så dåligt", "jag är värdelös", han är så elak". Så vad ska man göra? Jag vet att hon inte har andra att vända sig till än mig, men jag orkar faktiskt inte grubbla över allt hon säger. Vad är lögn, vad är inte?
Hur gör man i en sån här situation? Jag kan inte gärna ignorera henne, för hon är verkligen sjuk och behöver hjälp. Frågan är bara hur jag på bästa sätt hjälper henne? Och hur jag bäst hjälper hennes barn???
Tänk vad enkelt det hade varit om hon aldrig hade ljugit......
"Män löser problem och kvinnor sprider dem"; -hanterar män och kvinnor kriser på olika sätt?
Jag vill undersöka myten om att män och kvinnor löser problem på olika sätt, eller snarare att män inte pratar om sina problem såvida de inte vill ha en lösning, medan kvinnor inte vill ha en lösning på de problem de pratar om. Finns det grunder för den myten? Fungerar något av sätten bättre för att få individen att må psykiskt bra? Samtidigt vill jag veta om kvinnor är mer sociala än män, eftersom det är en del av myten om vår problemlösning.
Enligt kursboken (Passer & Smith s.439) finns det tre olika strategier för att hantera stressande situationer; Problemlösning, Socialt stöd och känslomässiga lösningar. I kort innebär dessa att problemlösaren försöker finna en lösning eller anpassning till situationen, den som söker socialt stöd vänder sig till familj, vänner eller sjukvårdspersonal och de som använder känslomässiga strategier jobbar med sånt som förnekelse, undvikande, avslappning och liknande inre processer. Om myten skulle vara sann innebär det att undersökningen bör vissa att männen är problemlösare och/eller förnekande/undvikande, medan kvinnorna söker socialt stöd.
Metod
Jag valde ut 18 bekanta (nio män och nio kvinnor) för en enkät där de fick svara på nedanstående frågor:
Hur hanterar du primärt en kris, ex. äktenskapliga problem, arbetsrelaterade problem etc. ?
Har du någonsin befunnit dig i en situation där din vanliga problemlösning inte fungerade? Om ja, vad gjorde du då?
Hur tillbringar du din fritid?
Hur många timmar/vecka umgås du med dina närstående (sambo, barn, föräldrar o dyl)?
Hur många timmar/vecka umgås du med dina vänner?
Frågorna var flervalsfrågor och jag försökte göra ett urval som var så brett som möjligt med tanke på ålder (20-35), jag försökte dessutom få hälften män och hälften kvinnor så statistiken skulle bli så jämn som möjligt. Urvalet kan dock bli något missvisande då de flesta av deltagarna är akademiker eller universitetsstuderande. Större socialt och ekonomiskt urval, och även åldersurvalet, skulle ge en högre reliabilitet till undersökningen.
Resultat
Frågorna besvarades enligt nedan, i figurerna är männen representerade i de blå staplarna och kvinnorna i de röda.
Hur hanterar du primärt en kris? Två av männen och fem av kvinnorna svarade att de vänder sig till sina vänner/vänninor för att gemensamt finna en praktisk lösning. Fem av männen och en kvinna sa sig grubbla fram en lösning själva, en man och två kvinnor nyttjar en kombination av de två tidigare alternativen och en man sa sig konfrontera den problemet gällde.
På frågan om deras problemhantering någonsin misslyckats, svarade sju män och sex kvinnor ja, och endast två män och tre kvinnor svarade nej på den frågan.
Vad gjorde du då? Besvarades med att en man pratade igenom problemet med sina vänner, en kvinna funderade själv ut en praktisk lösning. Fem av männen tog hjälp av utomstående, ex. kurator, läkare, psykolog, och två av kvinnorna gjorde detsamma. En kvinna valde att försöka ignorera problemet och hoppas att det löser sig så småningom, en kvinna fortsatte diskutera med vänner och själv fundera ut en lösning, en kvinna vände sig till sina vänner och utomstående för råd, och en man valde att konfrontera den problemet gällde.
På frågan hur testdeltagarna spenderar sin fritid sa sig två män enbart engagera sig i sociala aktiviteter och två kvinnor sa samma sak. Två män och två kvinnor engagerar sig inte i sociala aktiviteter utan spenderar sin tid till stor del ensamma. Fyra män och fem kvinnor engagerade sig i både sociala och självständiga aktiviteter, och en man ansåg sig inte ha någon fritid.
På frågan där deltagarna skulle uppskatta den tid de spenderar med familj och närstående (timmar/vecka) såg männens svar ut som följer: 0, 0, 1, 60, 110, 120 Medeltalet här är 48,5 timmar, tre män kunde inte uppskatta tiden. Kvinnorna svarade så här: 0, 0, 7, 8, 40, 50, 70 med ett medeltal på 25. Två kvinnor kunde inte svara på frågan.
Den sista frågan gällde hur många timmar/vecka deltagarna spenderar med sina vänner och detta resulterade i att männen svarade så här: 1, 4, 5, 13, 15, 18, 30 medelvärdet blev 12,3 och två män kunde inte uppskatta tiden. Kvinnorna svarade så här: 2, 3, 5, 5, 7, 8, 12, 17, 20 och medeltalet för kvinnorna blev 8,8 timmar.
Diskussion
Resultatet av den här undersökningen känns inte helt överraskande, även om jag blev något förvånad över vad skillnaderna i problemlösningen bestod av, nämligen att kvinnor försöker lösa problemen i grupp och männen enskilt, i alla fall om vi ska se till de primära lösningarna. Det var dessutom förvånande att se att männen hade lättare att söka hjälp av utomstående än kvinnorna, jag hade nog trott att det skulle vara tvärtom. Vad gäller validiteten i frågorna ser jag inga större problem, men jag hade naturligtvis velat ha fler frågor och fler svarsalternativ för att få en bättre undersökning. De flesta valde dock samma svarsalternativ så jag tror att resultatet är reliabelt. Jag tror man kan få en bra undersökning på det här ämnet genom att ställa situationsspecifika frågor ex. "hur skulle du reagera i en dylik situation etc.". Dessutom tror jag att intervjuer och eventuellt även experiment där män och kvinnor får lösa problem enskilt, i grupp och i valfri konstellation (enskilt eller grupp valfritt) för att se vad de väljer och hur resultaten skiljer sig åt. Är män bättre på att jobba enskilt än kvinnor och vice versa? Jag hade gärna gjort en större och mer komplex studie, då det verkar som att män och kvinnor skiljer sig på andra sätt i sitt beteende än jag först trodde, och det vore intressant att veta varför och exakt hur mycket det skiljer.
