Har forskarna verkligen börjat på fel ställe?
Eller är det min hjärna som är väck?
Alltså, fortfarande, det här med självskadebeteende hos ungdomar, det har fastnat i min hjärna. Jag fick VG på uppgiften jag gjorde, men min tutor påpekade att jag saknade ett steg, nämligen varför vissa i riskgruppen börjar skada sig och varför andra inte gör det. Jag hade inget svar. Inte han heller, så det var nog inte menat att jag skulle ha ett. Men jag gillar inte gåtor som jag inte får svaret på. Så jag har funderat, och funderat, och diskuterat med andra psykologistuderande, och diskuterat med vänner och funderat lite till.
Nånstanns i mitt funderande började jag prata med en tjej som har skurit sig under en period. hon sa en eller egentligen rätt många, men en sak fastnade väldigt tydligt i mig. Hon berättade att skärandet bara var en förlängning av andra självdestruktiva beteenden, ett sätt att straffa sig själv för att hon inte var perfekt. Innan hon skar sig hade hon provat allt från "jag ska inte köpa den där snygga tröjan, för jag är inte värd det" till "jag har varit dum idag så jag ska inte äta nåt".
Min fundering är om man kanske inte borde räkna in mentala självskadebeteenden med, för om det börjar där så krävs en mindre utlösande faktor.... alltså... det låter virrigt men..... om en person börjar tycka illa om sig själv, anser sig vara tvingad till att "straffa" sig själv genom olika handlingar av försakelse eller dyl, som utsätter personen för psykiskt lidande, då är det kanske ingget stort steg till att personen skadar sig fysiskt? Istället för att en person som "bara" mår dåligt en dag börjar göra sig själv illa fysiskt?
Jag vet inte, just nu snurrar tankarna i mitt huvud, men ajg hittar inga självklara svar. Å andra sidan vet jag ju vad jag kommer ägna min sommar åt.... egen forskning ;)
Alltså, fortfarande, det här med självskadebeteende hos ungdomar, det har fastnat i min hjärna. Jag fick VG på uppgiften jag gjorde, men min tutor påpekade att jag saknade ett steg, nämligen varför vissa i riskgruppen börjar skada sig och varför andra inte gör det. Jag hade inget svar. Inte han heller, så det var nog inte menat att jag skulle ha ett. Men jag gillar inte gåtor som jag inte får svaret på. Så jag har funderat, och funderat, och diskuterat med andra psykologistuderande, och diskuterat med vänner och funderat lite till.
Nånstanns i mitt funderande började jag prata med en tjej som har skurit sig under en period. hon sa en eller egentligen rätt många, men en sak fastnade väldigt tydligt i mig. Hon berättade att skärandet bara var en förlängning av andra självdestruktiva beteenden, ett sätt att straffa sig själv för att hon inte var perfekt. Innan hon skar sig hade hon provat allt från "jag ska inte köpa den där snygga tröjan, för jag är inte värd det" till "jag har varit dum idag så jag ska inte äta nåt".
Min fundering är om man kanske inte borde räkna in mentala självskadebeteenden med, för om det börjar där så krävs en mindre utlösande faktor.... alltså... det låter virrigt men..... om en person börjar tycka illa om sig själv, anser sig vara tvingad till att "straffa" sig själv genom olika handlingar av försakelse eller dyl, som utsätter personen för psykiskt lidande, då är det kanske ingget stort steg till att personen skadar sig fysiskt? Istället för att en person som "bara" mår dåligt en dag börjar göra sig själv illa fysiskt?
Jag vet inte, just nu snurrar tankarna i mitt huvud, men ajg hittar inga självklara svar. Å andra sidan vet jag ju vad jag kommer ägna min sommar åt.... egen forskning ;)
Funderingar inför labbveckan
Ok, så vi ska ha våran första labbvecka. Vi ska komma på ett experiment vi vill utföra, vi ska utföra det, analysera resultatet och skriva en rapport. Lätt som en plätt ;)
Men det var det där med själva experimentet då..... vad ska man hitta på? Örebro universitet har en väldigt strikt policy vad gäller alkohol, men frågan är om de kan se genom fingrarna när det gäller forskning. Min tanke är nämligen så här:
Det finns i det närmsta ingen forskning på hur alkohol påverkar det episodiska minnet under en "vanlig" fylla. Nu snackar vi alltså inte om alkoholister, utan om vanliga människor som nån gång går ut på krogen och super skallen i bitar. Mina funderingar började när jag läste igenom stureplansprofilernas domar och insåg att samtliga inblandade varit relativt gravt påverkade. Min fundering var då hur inkodning, lagring och framplockning påverkas av det faktum att de vid inkodning/lagring varit påverkade. Jag har letat efter information, men hittar ingenting (utöver att det är känt att vissa människor får sk. blackouter, men då minns de ju iaf inget efter händelsen). Jag vill alltså veta hur korrekt ett minne kan sägas vara när personen varit påverkad under själva episoden.
För att ta reda på detta kan man låta ett antal testpersoner först, helt nyktra, få se en filmsnutt och sedan låter man lika många testpersoner se den filmsnutten under olika grader av alkoholpåverkan. Testdeltagarna får sedan, dagen efter, fylla i ett formulär om hur mycket de minns. Detta borde väl funka? Eller????
Men det var det där med själva experimentet då..... vad ska man hitta på? Örebro universitet har en väldigt strikt policy vad gäller alkohol, men frågan är om de kan se genom fingrarna när det gäller forskning. Min tanke är nämligen så här:
Det finns i det närmsta ingen forskning på hur alkohol påverkar det episodiska minnet under en "vanlig" fylla. Nu snackar vi alltså inte om alkoholister, utan om vanliga människor som nån gång går ut på krogen och super skallen i bitar. Mina funderingar började när jag läste igenom stureplansprofilernas domar och insåg att samtliga inblandade varit relativt gravt påverkade. Min fundering var då hur inkodning, lagring och framplockning påverkas av det faktum att de vid inkodning/lagring varit påverkade. Jag har letat efter information, men hittar ingenting (utöver att det är känt att vissa människor får sk. blackouter, men då minns de ju iaf inget efter händelsen). Jag vill alltså veta hur korrekt ett minne kan sägas vara när personen varit påverkad under själva episoden.
För att ta reda på detta kan man låta ett antal testpersoner först, helt nyktra, få se en filmsnutt och sedan låter man lika många testpersoner se den filmsnutten under olika grader av alkoholpåverkan. Testdeltagarna får sedan, dagen efter, fylla i ett formulär om hur mycket de minns. Detta borde väl funka? Eller????
Min nya blogg!
Hej
Här kommer jag kägga upp färdiga uppgifter från mina psykologistudier o dyl. Det kommer säkert hamna en del funderingar ang. psykologi här med.
Cheers!
Här kommer jag kägga upp färdiga uppgifter från mina psykologistudier o dyl. Det kommer säkert hamna en del funderingar ang. psykologi här med.
Cheers!
