Beatrices Psykologiblogg

Ja nu tänker jag inte skriva riktigt om det som du tror, men jag kom inte på nån bättre titel.
Mina rutiner är totalt "fucked up" just nu, jag har noll koll på ätandet, träningen funkar inte eftersom den gör ryggen sämre, studierna funkar inte eftersomajg blir för rastlös när jag inte tränar och således inte kan koncentrera mig... så då får jag dåligt samvete, sover sämre och då slarvar jag med ätandet... å så börjar det om... Rutinbrott är för vanliga människor inte egentligen ett större problem, det kanske orsakar lite obehag, men det är också allt. Jag får ångest. Jag funkar inte utan rutiner. Min hjärna strejkar och känslorna åker berg-och-dal-bana. Så varför gör ajg så här med mig själv? Tja, inte för att jag vill iaf ;) Nej men så här är det: Så länge jag planerar och gör rutiner för allt som ska göras, och sedan håller mig till dem så mår jag jättebra och fungerar adekvat. När ajg mår så riktigt bra, så får jag för mig att rutinerna kanske inte är så viktiga "just nu", utan det gör inget om jag bryter dem... lite. Å då är cirkeln redan igång.... missar jag en måltid, så får jag lågt blodsocker och då blir jag irriterad och trött, det följs ofta med att jag äter för mycket å då får dåligt samvete och blir ledsen istället. Ytterligare saker som händer när jag väl brutit rutinerna är att jag blir otroligt stresskänslig. När jag är så känslig så är minsta brott mot rutinerna ännu känsligare. Det gäller dessutom hastiga förändringar i planer, och ju mer stresskänslig jag är desto mer ångest orsakar det. Så, vad förorsakar den här delen av inlägget då? Jo, i förmiddags fick ajg ett sms från en klasskompis som talade om att tiden på dagens seminarie var förändrat, till en timme tidigare. Det här kommer på mailen till klassen bara några timmar innan ordinarie tid (asbra gjort av våran institution, eller hur??). Här tappade jag snabbt en timme, vilken skulle ha ägnats åt lunch. Jag hann få i mig lunch men fick stressa i mig den... just det... stresskänsligheten var det va? När jag väl kommer till klassrummet så delar läraren in oss i två grupper och ber den ena (min grupp) att återkomma om en timme. Här nånstanns började min hjärna tappa greppet och ångesten började smyga sig på mig.Seminariet slutade fem över halv fyra... 15 minuter senare än vad som var beräknat från början... vilket gav mig 25 minuter från klassrummet och hem innan varja kommer. Jag tänkte att det var lugnt, för bussen borde gå snart. Det gjorde den... lagom när jag var såpass nära att jag kunde se busshållplatsen. Så på 20 minuter skulle jag nu ta mig från universitetet och hem... det brukar ta iaf 25..... arg, frustrerad, kall och så ångestladdad som jag var, så tog jag mig hem på 17 minuter. Jag hann tom slänga i mig en bar innan Varja kom, för att stabilisera blodsockret lite. Jag hade sån lust at bara sätta mig på golvet och skrika och gråta när jag kom in.... kanske borde jag ha gjort det med. Om jag ska följa devisen att lyssna på mina känslor.
Till detta ska läggas ytterligare irritation över skolan just nu. Vår sk lärare i arbetslivspsykologi har rättat tentorna helt uppåt väggarna konstigt, enligt min mening. För så här är det... samma problem som gör att jag har problem med rutinbrott, gör även att jag tolkar saker bokstavligt... därför svarar jag på frågan som står på tentan och inte på det som sägs mellan raderna.... för ajg ser inte det som står mellan raderna. Så när vår lärare bad oss att beskriva ett förfarande och specificera vilka dokument som skulle skapas, så gjorde jag just det. Jag skrev inte med hur de olika teknikerna man använder sig av är utformade... för det bad han inte om. Jag svarade på frågan som den var uttryckt, och fick bara halvt rätt och missade därmed chansen till VG på hela terminen. Jag vet inte om jag är mest frustrerad över läraren eller över att jag inte ser det som inte står. Varför kan inte människor skriva det de menar????
Det totala kaos som råder på vår institution gör att ajg börjar undra om ajg verkigen pallar det här.... inte pga studierna, för de går verkligen jättebra, utan pga att scheman, tentor och övrig administration fungerar så otroligt dåligt att det ger mig enorm ångest. Vi vet verkligen inte från dag till dag hur undervisningen kommer se ut, för det sker förändringar konstant.