Beatrices Psykologiblogg

Söndagen den 25 mars 2007 får larmcentralen ett larm om en skedd våldtäkt. Det som skett är att en ung kvinna följt med två, för henne kända, män från krogen efter en natts festande. Kvinnan var gravt onykter samt påverkad av drogen efedrin, männen bara lätt alkoholpåverkade. När alla tre anlänt till en av männens lägenhet börjar de ha sex, men redan efter 20-30 sekunder anger kvinnan att hon sagt nej och inte velat fortsätta. Männen har dock fortsatt ha sex med henne och har dessutom slagit och förnedrat henne, de kallar det "dominanssex". När kvinnan på morgonen tar sig från lägenheten är hon chockad och upprörd, men lyckas ändå larma polis samt ringa en vän. Kvinnan undersöks snarast på sjukhus där man finner märken på hennes kropp och bristningar i slemhinnor som tyder på mycket våldsamt sex. På vägen från sjukhuset är det nära att kvinnan faller ihop.

När fallet hamnar hos tingsrätten frias de båda männen, mycket på grund av att uppsåt saknas och att de inte förstått att hon inte ville mer, samt att hennes berättelse räknas som överdriven då hon var under alkoholpåverkan.

Männen döms senare för grov våldtäckt i svea hovrätt, i enlighet med den våldtäktslag som säger att ett offer skall räknas som att det befinner sig i hjälplöst tillstånd om denne är berusad. Männen döms till fängelse enligt gällande lag.

Vi har utifrån läroböcker och internet jobbat oss fram till en analys av de tre inblandade parterna och presenterar nedan vad vi kommit fram till och vad vi anser vara det korrekta med stöd av kurslitteraturen.

Målsägande - Mika Velander

För att kunna titta på minnesaspekten av målsägandens vittnesmål, måste det först tas i beräkningen att hon hade en hög halt av alkohol i kroppen även då flera timmar gått efter våldtäkten. Alkoholnivån i blod- och urinprov låg på 1,0 respektive 1,9 promille, vilket får anses som en betydande mängd. Hon beskriver dessutom att hon vid tillfället för brottet var "väldigt full".

Det hittades dessutom spår av efedrin, ett amfetaminliknande medel som används för viktminskning och som uppiggande, samt som läkemedel i exempelvis hostmediciner. Efedrin kan dessutom ge upphov till psykiska besvär, såsom oro och ångest, vilket skulle kunna ha påverkat Mikas upplevelse till att ha blivit mer ångestfylld än den skulle varit utan drogen i kroppen. Huruvida detta påverkat hennes minne av situationen är oklart, men det kan vara bra att ha i åtanke att hennes kognitiva funktioner eventuellt kan ha varit störda då brottet inträffade.

Målsäganden gör en klar redogörelse för vad som hänt och verkar ha någorlunda bra uppfattning om vad som skett, och ger en detaljerad beskrivning av vad som hände under brottet, men mindre detaljerat angående omständigheterna innan. Detta skulle kunna tyda på att hon verkligen upplevde sig som kränkt och att det var en stressfull situation, då man ofta har bra minne av de kritiska detaljerna efter en traumatisk händelse.

Hennes trovärdighet i historien backas upp av att hon efter händelsen, då hon samtalade med vänner och larmcentralen, var konsekvent i sin berättelse och hon visade fysiska tecken på hög stress och ångest (Skakningar, gråt, svårt att stå på benen), samt hade fysiska tecken på ett våldsamt samlag.

Även om Mika insåg att de skulle ha sex så bör hon ha rätt att säga ifrån under akten och männen skall respektera detta. Det kan tänkas att hon var försiktig i sina uttryck men upplevde sig själv som tydlig, och att männen därmed inte skulle uppmärksammat hennes ovilja.               

Det finns mycket som tyder på att målsägandens version är tillförlitlig, dock finns många aspekter att ta hänsyn till såsom användandet av alkohol och förekomsten av efedrin i hennes blod. Det som talar för hennes version är att hon varit konsekvent i sin berättelse och att hon påvisat fysiska tecken på våld och ångest/stress.

Gärningsman 1 - Andreas Johnsson

Andreas berättar en redogörelse över händelsen som delvis stämmer överrens med Mikas men den är mildare, allt som klassas som våld är borttaget. När man läser dessa domar märker man tydligt att Andreas inte försöker simulera en minnesförlust utan att han berättar om händelsen så som han uppfattar den eller medvetet förmildrar händelsen för att rättfärdiga den. Som Christianson nämner vill han behålla sin självvärdering. Det är svårt att avgöra vilket han gör. Antingen ljuger han ihop en förmildrad form av händelsen för att själv må bättre och klara sig undan våldtäckts anklagelserna. I princip alla våldsbrottslingar har ett intresse av att inte sanningen ska komma fram för att få en mildare dom vilket ofta leder till att de talar osanning. Även alkohol var inblandat och detta kan ha påverkat minnet och omdömet vad som var fel i händelsen. Det kan även bero på att Andreas syn på sex och våldtäckt är "annorlunda". Han kan ha en tanke om att våldtäckt endast är när man överfaller någon och tanken på att Mika var med på att ha sex från början och att de kände varandra så kanske han inte tog hennes nej på allvar och inte anser sig själv ha gjort något fel. Eftersom vi inte vet något om Andreas uppväxt kan vi inte säga om hans syn på sex och våld har något psykiskt eller traumatiskt ursprung hos honom.

I första rättegången medger Andreas att han använt en fjärrkontroll som sexleksak när han hade sex med Mika men förnekar att han fört in den i Mikas slida och analöppning. Medan han i överklagandet erkänner att detta har hänt. Eftersom han erkänner saker han tidigare nekat är det mycket rimligt att Andreas mycket väl minns vad som hände men han förmildrade berättelsen för att rättfärdiga sina handlingar både för sig själv och domstolen.

Gärningsman 2 - John Kjellström

John kan ha drabbats av minnesförlust/minnesförvrängningar orsakade av alkohol vilket kan ha orsakat att de delar av hans hjärnan som i vanliga fall kontrollerar känslolivet samt beteende förlorar dess kontrollerande funktion vilket leder till att de mer äldre och primitivare delarna av hjärnan blir tydligare, speciellt de som styr känslor. Detta kan, förutom felaktig intolkning eller framplockning av minnet, ha påverkat hans minnesbild.

Det kan även vara så att John minns allt från händelsen och väljer att ommodellera den till hans fördel, då han av olika anledningar inte kan acceptera vad han gjort (falska minnen). Förnekandet, som John kan använda sig av, har en mkt viktig psykologisk funktion då det hjälper honom att skydda samt behålla sina självvärderingar, och för att undvika kognitiva dissonanser kan resonemang så som "jag är ingen våldtäktsman och jag skulle aldrig bete mig på ett sådant sätt" användas. Vidare anledningar till förnekande kan vara undvikandet av skam, negativa sociala bedömningar samt rädsla för samhällets bestraffning och han kan via rationaliseringar rättfärdiga sitt beteende "inga stoppord användes och jag hade accepterat om hon sagt ifrån".

Vad gäller Johns redogörelse kan man inte utesluta påverkningar mellan brottstillfälle och förhör. När han på olika sätt går igenom händelsen introduceras ny information i form av exempelvis massmedias och vännens beskrivningar som kan påverka minnet och leda till att John omedvetet/medvetet kompletterar samt förändrar den ursprungliga minnesbilden. När han talar med Andreas kan händelsen rekonstrueras på ett sådant sätt att den inte längre är sanningsenlig. Detta kan ske genom att Andreas lägger fram sin version av händelsen samt argumenterande bevis för att natten inte gick till på ett mer våldsamt sätt än vanligt eller genom tvång och att alla var med på vad som hände. Efter att ha hört detta många gånger kan John inte längre avgöra om informationen härstammar från händelsen i sig eller om den introducerats senare, speciellt inte om Andreas påstår att John själv nämnt något mycket liknande tidigare (misinformation effect). Och tillslut kan John komma att komplettera detta till sin minnesbild och på så sätt förändra den. Men detta kan göras medvetet för att skydda sig själv samt självet men även för att skydda sin vän.

Övriga vittnen                                                                                   

Hanna Bodéns minnesbild kan ifrågasättas då hon verkar ha missat att registrera viktig information gällande målsägandens berusningstillstånd. Anledningen till detta kan vara att hon var så fokuserad på att hjälpa Mika som nyss blivit våldtagen att hon därmed missade annan viktig fakta, och detta kan bero på tunnelseende som kan förklaras med "ficklampe"-metaforen.
 

Alexander Lewcrentz däremot väcktes tidigt på morgonen och hans minne kan därför ha påverkats av den tidiga timmen samtidigt som det Mika berättade även kan ha lett till en chockad sinnesstämning och dessa båda faktorer kan ha bidragit till att han endast minns det primära i händelsen och kanske därför glömt annan viktig information i samtalet.

Sammanfattning

Målet mot Stureplansprofilerna väckte stor uppmärksamhet i media, mycket på grund av det första frikännandet, men även på grund av att personerna var kända i innekretsar i Stockholm samt att Mika gjorde exakt så som alla kvinnor råds att göra vid en våldtäkt.

Det finns många minnesaspekter att ta hänsyn till i fall som detta, men det verkar ganska klart att kvinnan har goda minnen, trots sin berusning och det finns anledning att tro att männen påverkat varandra genom att de samtalade om händelsen innan polisen hann gripa dem.

Vi får hoppas att rätten tagit, och tar i efterföljande fall, hänsyn till hur minnet fungerade och att de lär sig att avgöra vem som är trovärdig och inte.

Referenser

Aschcraft, M.H. (2006), Cognition, Pearson Education inc., New Jersey

Christianson, S-Å (2002), Traumatiska minnen, Bokförlaget Natur & Kultur, Falun

Dopingjouren, http://www.dopingjouren.nu/page.asp?page=preparat#83

Stockholms tingsrätt, Dom i mål B 7409-07, 2007-05-04.

Svea Hovrätt, Överklagande dom i mål B 3806-07, 2007-10-16.

Svensk lag, Brottsbalken, http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=3911&bet=1962:700

B. Lindéh
D. Axén
J. Johansson