Beatrices Psykologiblogg

Instruktionerna för uppgiften var enkla: Sätt dig nånstanns där det finns gott om barn, studera dem och analysera utifrån det vi läst om (utvecklingspsykologi ur psykodynamiskt perspektiv). Fick VG på den....



Situation 1 (Anknytning)

Det studerade objektet är en flicka på knappt 4 år. Hon särskiljer sig direkt från de andra barnen då hon är mycket tystlåten, blyg och håller sig mycket för sig själv. Hon tar inga initiativ till samspel med de andra barnen, men leker parallellt med dem när hon blir inbjuden.

Jag ser till en början lite, nästan ingen kontakt med föräldrarna, trots att dessa sitter mycket nära. När pappan går fram till henne blir hon dock pratglad och något klängig, det märks att hon blir glad över hans uppmärksamhet. Pappan är dock mer aktiv med flickans lillebror som kan var ca 10-12 månader (går inte själv men kryper glatt runt bland barnen).

När pappan återvänt till bordet där barnens mamma (som är gravid) sitter fortsätter flickan leka för sig själv, men uppmärksammar ofta sin lillebror och lyfter gärna runt honom.

En fascinerande händelse är när en flicka på ca 3 år (till storleken mycket mindre än den studerade flickan) ställer sig i dörröppningen till lekstugan och förklarar för flickan att hon inte får komma in. Hon gör inga ansträngningar eller protester mot detta utan går sin väg. Hon bemöter det inte ens med ord, vilket man tycker att hon borde gjort. Hon hävdar sig med andra ord inte alls gentemot de andra barnen, inte ens de som är mindre.

Ytterligare sak som ska beaktas är att föräldrarna ser mycket trötta och slitna ut, de pratar lite, nästan inte alls med varandra. När barnen sitter med föräldrarna och fikar, koncentrerar sig pappan på pojken, mamman säger lite till flickan och hon svarar på tilltal men tar inte initiativ till kontakt med varken mamma eller pappa.

Det märks tydligt att flickan har en bättre anknytning till sin pappa, hon följer honom så snart hon får hans uppmärksamhet, även om hon inte initierar kontakten. Mamman verkar mest finnas i utkanten av deras relation.

Karaktär på flickan:

• Blyg
• Något klängig men inte kontaktsökande
• Väjer för konflikter
• Tystlåten
• Introvert
• Mycket kontrollerad i sina känslouttryck

Familjesituation:

• Mamma (trött, sliten, otillgänglig, dessutom gravid runt 5 månader, vilket kan ta mycket fokus från redan existerande barn)
• Pappa (engagerad dock mest i brodern, mer tillgänglig än mamman, drivande i handlingar)
• Lillebror (10-12 månader, glad men söker väldigt lite kontakt med föräldrarna)

Flickan verkar ha en ganska typisk a-anknytning, då hon undviker att ta kontakt både med föräldrar och andra barn. Dessutom är hon mycket lugnare i sina känslouttryck än de andra barnen, hon blir inte arg eller ledsen när hon blir motarbetad men inte heller glad när hon får vara med och leka. Hon verkar ganska otränad i sociala situationer, och är mestadels ensam trots att det finns mycket barn runt omkring. Den enda spontana kontakten hon tar är med sin lillebror, vilket ändå visar på att det finns band de två emellan.

Det verkar som att hon kommit långt i sin affektreglering, precis som den typiska a-aknutna så verkar hon trycka undan sina känslor. Anledningen till detta kan vara en eventuell depression hos mamman, hon verkade mer nedstämd än vad en "normal" gravid kvinna är. Detta kan ha gjort att hon varit psykologiskt otillgänglig för sin dotter. Ytterligare saker som kan ha påverkat är att hon fått barn väldigt tätt, och helt enkelt inte haft tid och möjlighet att skapa den trygga anknytning som flickan behöver. Det ser dessutom ut som att föräldrarna sinsemellan har en dålig, eller inadekvat relation till varandra, vilket flickan kan ha snappat upp och kanske till viss del känner sig skyldig till. Om föräldrarna har en dålig relation kan det dessutom tänkas att de båda mår dåligt i sig själva och inte vet hur de ska bemöta varken sig själva eller barnen i den situationen.

En sak man kan fundera över när det gäller den här familjen, eller familjer över lag, är hur åldersskillnaden mellan barnen påverkar. Det är ganska tätt mellan barnen och detta kan ha haft en stor betydelse i hur mycket tid och ork föräldrarna kunnat lägga på barnen och anknytningen. Dessutom, när det är så pass tätt mellan barnen, så är det väldigt lätt att barnen inte får social träning utan föräldrarna fokuserar på att vara hemma med sina barn. Detta i sin tur kan leda till försämrade relationer till andra barn och vuxna. 

Det är mycket tydligt att den här flickan inte lärt sig hur trygga relationer till andra barn fungerar, vilket tyder på en bristande anknytning till föräldrarna och att hon inte lärt sig det samspel som behöver ske mellan människor.

Föräldrarna kan fortfarande hjälpa henne till en förmåga att skapa relationer, men det kräver att både mamman och pappan tänker om, och gör henne mer delaktig i familjen. Om de inte lyckas förändra hennes anknytningsmönster så är sannolikheten stor att hon kommer agera som en typisk a-anknytning även som vuxen, vilket kan innebära hinder i intima relationer (oavsett om det är kärleksrelationer eller vänskapsrelationer). Hon kommer utveckla strategier för att inte behöva andra människor, bli avskuren från sitt känsloliv (om hon inte redan är det) och kommer ha svårt att lita på andra människor. Dessutom kommer hon med största sannolikhet ha dåligt med minnen från barndomsåren och därmed kan hon få svårt att bearbeta sin barndom i senare skeden av livet. Det bästa vore att föräldrarna hjälpte henne till en trygg anknytning redan nu, men risken är stor att de inte kommer lyckas.

Situation 2 (jag-psykologi)

Även den här flickan utmärker sig så snart man börjar titta på leken som pågår. Hon är 2½-3 år, vilket syns tidligt på kroppskonstitution och agerande. Det som gör att hon utmärker sig är att hon tar väldigt mycket plats. Hon leker för sig själv och roffar åt sig alla leksakerna, ser till att ingen kommer i närheten av de saker som hon anser som "sina". Hon är väldigt tydlig i sättet att agera gentemot de andra barnen i och med att hon motverkar lek med andra. Inte på det sätt att hon undviker de andra barnen, snarare att de undivker henne då hon jagar bort dem med knuffar och slag från det som hon anser vara hennes lekstuga.

I lekstugan (när hon är själv) visar hon bra prov på att ha en grundläggande förmåga till mentala representationer, hon leker att ett av skåpen är ugn och bakar sockerkaka som hon sedan bjuder föräldrarna på. Hon har hela tiden koll på var föräldrarna sitter och går till dem med jämna mellanrum. Hon involverar föräldrarna i sin lek väldigt mycket.

I de få fall som något av de andra barnen ( det är ganska många barn vid lekstugan) tar sig in i lekstugan så jagar hon snabbt ut dem och när en pojke tar en sak därifrån så får hon genast ett utbrott eftersom hon skulle ha den (trots att hon inte visat det, eller ens bryr sig om saken när pojken lämnar den ifrån sig). Så snart pojken lämnat leksaken slutar hon skrika.

Karaktär på flickan:

• Jag-centrerad
• Låg impulskontroll
• Saknar förmåga till samspel med andra barn
• Hårt bunden till föräldrarna
• Har utvecklat förmåga för mentala representationer
• Självständig gentemot andra barn (men ej gentemot föräldrar)

Flickan visar tydligt att hon fortfarande befinner sig i den period som Eriksson benämnde som autonomi vs. Skam/tvivel. Hon har inte än lärt sig hantera relationer med andra, utan ser världen enbart genom sina egna ögon. Hon verkar inte ha utvecklat "theory of mind" än, eller så är hon för fokuserad på sina egna önskemål, för hon bryr sig inte om att andra barn blir ledsna när hon slåss och knuffar dem.

Ytterligare bevis för att hon ligger i Erikssons andra stadie är att hon hela tiden är den som vill sätta upp regler och bestämma över sakerna och de andra barnen (tyvärr verkar inte föräldrarna se eller bry sig om detta, då de inte korrigerar henne när hon agerar ut mot de andra barnen). Flickan ser ut att vara utan blöja, vilket visar på att hon kommit en bra bit i det här stadiet. Hon känner sig troligtvis stark i sin självbild, eftersom detta visar henne att hon kan kontrollera sin egen kropp. Det här kan ligga till grund för att hon klarar av att visa sin vilja och vågar driva på för att få igenom den. Hennes självuppfattning saknar dock den nödvändiga biten av tvivel på den egna förmågan, vilket gör att hon med bestämdhet även hävdar sig mot större barn. Detta skulle kunna få allvarligare konsekvenser, men detta är något jag inte sett några tecken på i den specifika situationen. Hon kommer troligtvis komma ur det här stadiet med en stark känsla av autonomi, men risken finns att hon kommer sakna det lilla tvivlet som kan vara avgörande för att fungera socialt. Om så är fallet kommer flickan troligtvis att få svårigheter i kommande relationer och risken finns att hon kommer bli väldigt ensam, då barn sällan vill umgås med andra barn som tar över helt och hållet.

Det märks även att hon är på väg in i nästa stadium, då hennes förmåga till mentala representationer börjar visas. Dessa stöds dock fortfarande av yttre tillbehör, men det syns väl att hon är på gång att utveckla den förmågan.

Om vi ska titta lite på de sekundära jag-funktionerna som Hartmann talar om, så visar hon väldigt svaga tecken på att klara dessa; hon har låg impulskontroll, styrs helt av sina känslor och saknar förmåga att hantera relationer till andra än föräldrarna. Detta borde dock lösa sig om föräldrarna kan stötta och guida henne de nästkommande månaderna.

Flickan verkar befinna sig i en kritisk period, där det är viktigt att föräldrarna leder och stöttar henne. Risken finns att de inte klarar av att göra det och utgången kan då bli väldigt jobbig för flickan, då hon kommer få mycket svårt med relationer till andra och bli endera mycket ensam och utsatt eller bli en alltför stark ledare och kan komma att leda mobbning och utstötning av andra barn som inte kan hävda sig lika bra. Även hennes svaga impulskontroll kan bli ett problem om inte föräldrarna kan visa och lära henne hur hon ska hantera det, hon riskerar då att bli utåtagerande som tonåring och vuxen, vilket inte är accepterat i vårt samhälle och i förlängningen även kan komma att skada hennes egna barn i framtiden.