Beatrices Psykologiblogg

I dagens DN skrivs det om den "könsdiskriminering" som sker på landets högskolor och universitet. Man får alltså använda sig av positiv särbehandling för att främja kvinnors utbildning, men inte mäns. De utbildningar där man oftast använder detta är de teoretiska utbildningar där det är fler kvinnor än män som kommer in, och där man kvoterar in män för att få det jämlikt, i 94% av fallen. Övriga 6% är kvinnor som vill in på mansdominerande utbildningar. Så, det är alltså ok att kvotera bort män med höga betyg, men inte kvinnor? Skulle vi inte konkurrera med samma förutsättningar? Jag vill inte få en plats på universitetet som skulle ha hört till en man med högre betyg, bara för att ajg är kvinna. Det här är totalt skamligt, och alla former av kvotering, eller positiv särbehandling, borde omedelbart förbjudas och gömmas undan som ett av historiens mest idiotiska idéer. Kvinnor har ofta högre betyg på de praktiska utbildningarna, så låt oss få de platser vi förtjänar. Nedvärdera inte de som pluggar hårt, män eller kvinnor, med att "du har fel kön så dina betyg gäller inte här".
F*n! vad trött jag är på den här ojämlikheten, jag skäms nästan för att vara kvinna.

Jag har beställt barnböcker om adhd från adlibris, en hel bunt och alla är på engelska. Ovanstående (titeln) är den ajg gillade abslut bäst. Den är pedagogisk, rolig och verkligen riktad mot barn med adhd. Mängder med handfasta tips och råd både till barn och föräldrar. Tyvärr finns inga sånna böcker på svenska, men med den research jag gjort så kan ajg lova att det snart finns en i bokhandeln, jag ska bara skriva den först ;)
Å sen var det det där med illustrationer, jag är inte sååååå bra på det, tyvärr. Men det lär ju finnas folk som är det.
Så nu ska jag fortsätta läsa barnböcker, de är otroligt inspirerande :D

BTW så hittade jag en dikt som passar sååå bra in på adhd-barn: http://www.fln.vcu.edu/struwwel/philipp_e.html

Ja så hette den dokumentär på svt som gick för en stund sen, handlade om adhd. Det är fascinerande när andra berättar sina livshistorier och jag hör bara min egen. Vi är så lika..... Och jag förstår så väl tjejen som sa "Det är riktigt roligt att vara jag när jag mår bra". För så är det. Så länge man mår bra så mår man verkligen bra, full av energi och livslust, fem miljoner projekt på gång. Å sen är det baksidan: när orken tar slut och man sover i en vecka, när man får ångest över att man inte orkar slutföra de projekt man påbörjade och brann så hårt för, eller när man helt enkelt glömmer vad man gjorde för två minuter sen, vad man tänkte nyss eller vad man skulle börja göra om en sekund. När stresskänsligheten blir för påtaglig och man bara vill lägga sig under en filt och skrika rakt ut, då är det inte längre så roligt vara jag. Om sanningen ska fram så funkar jag ganska bra, i längre perioder är jag en hel människa med massor av energi och en positiv inställning till livet. Det är när orken tar slut som det blir ett problem, när hjärnan stänger av och inte längre vill bearbeta den information som kommer in. Eller när rutinerna av någon anledning brister.
Jag var på min andra intervju i måndags. En strukturerad intervju med 90 frågor som ska avgöra om de ska gå vidare med utredningen eller inte. Risken att de inte gör det är jäkligt liten, men ändå.... Jag vet ju att det är svårare att diagnosticera kvinnor än män, just för att vi oftare har "spring i huvudet" än "spring i benen". Vi syns inte helt enkelt.
Idag har jag läst fyra kapitel och lämnat in en uppgift. Det tog 9 timmar, och jag ligger fortfarande några kapitel efter. Hade hellre varit hos Ronnie, men var tvungen att prioritera.... jag får inte börja terminen med att komma efter. Hur lätt nu det är, vår lärare har total hybris. De första 2-3 dagarna tyckte hon vi skulle ha 1 föreläsning, läsa dryga 300 sidor plus diskutera igenom seminarieuppgifterna och ha seminarium om boken. Nästa vecka har vi examinationsseminarium på nästa bok, ungefär samma upplägg med bara några extra dagar på oss... om vi räknar helgen vill säga. Det finns ingen som helst möjlighet för oss att tillgodogöra oss den kunskap vi läser in... det finns inte tid till det. Uppenbarligen har hon bestämt sig för att vi ska plugga för examination, inte för livet (eller ens resten av terminen). Inte en rolig början på terminen, men det ordnar sig... jag har andra roligare kurser med ;) Men sova kanske vore en idé, om jag ska orka läsa 5 kapitel imorn, plus städa och gymma innan jag åker till ronnie.